rovarkungens o
( ulf dageby )

[ E ] [ G#m ] [ C#m ] [ A ] [ E ] [ G#m ] [ C#m ]
rovarkungen sa till mig vid sangen sent en natt :
[ C#m ] [ G#m ] [ C#m ] [ G#m ] [ B ]
“du ligger ju dar ensam! sok din egen skatt”
[ A ] [ E ] [ C#m ] [ B ] [ A ]
“men jag ar ju s liten och varlden ar s stor!”
[ E ] [ G#m ] [ C#m ] [ A ]
D sa rovarkungen :
[ C#m ] [ B ] [ A ]
“den ar storre an du tror . . . ”

“vad menar du med det?” sa jag under min tunga filt
“kan jag resa mig ur sangen och gora vad jag vill?”
D drog rovarkungen sitt lnga skarpa svard
“stig upp din lilla myra! och visa vad du ar vard!”

och svardet sken och blixtrade av silver och av guld
rovarkungen skrattade : “dig skall jag sl omkull!
du dumma lilla slav , du snusar p din Badd
du ar s snall och blogd och skrackslagen och radd”

“nu ska jag lara dig ngonting som du har nytta av
folj med mig p en resa p rovarkungens hav!
dar styr jag alla vindar och krossar alla skepp
som vgar styra motsols eller provar ngra knep!”

“men snalle rovarkung” sa jag och tankte p min mor
“jag kan val inte resa utan ngra skor . . . ?”
D hogg han sonder sangen i ett enda valdigt slag!
“min resa , den ar skoningslos! utan milda drag . . . ”

ur spillrorna av sangen smog jag skamset fram
har gavs ju inte ngon pardon och ingen tryggad hamn
rovarkungen vrlade och skrattade och skrek :
“nu seglar vi p vgor av styrka och av svek!”

och hemska var de scener , som jag sen fick se
vr bt gled genom blod och eld och over val och ve
och mina ogon var forsvarslosa , s ljusa och s bl
rovarkungen hnlog : “se och smaka p . . . !”

vi hade kommit till en o
s svart och s kladd av sot
dar hade aldrig ngot trad ngonsin slagit rot
jag sg en skara manniskor , s bleka och s gr
rovarkungen hnlog : “har kommer mina fr . . . !”

och alla hade flaggor av murken terylene
dom hurrade och viftade , men bara mnen sken
jag var nog lite radd p rovarkungens strand
han viskade ur mungipan : “jag har dom i min hand . . . ”

och sedan fick jag se rovarkungens o
dar ingen kunde leva och alla ville do
“och fglarna . . . ?” sa jag tyst
han borjade att le
“dar rovarkungen lever kan ingen flyga mer!”
dar hade man ett slags fabrik , som ville allas val
man tillverkade penningar ur manniskornas sjal
den slet man ut ur kroppen med med hyrda bodlars hjalp
rovarkungen gaspade : “do , eller salj . . . ”

och dar satt alla gamla p ett ensligt litet skar
eller sattes ut i havet p sin allra sista fard
och dar sg man mnga unga p hopploshetens strand
dom samlade p snackor , som foll ur deras hand

och over hela on blixtrade hans svard
skracken , den var delad , ingen mera vard
jag sa till rovarkungen : “har ar s morkt och kallt . . . ”
han stampade i marken : “min eld ar mer an allt!”
han sa : “jag samlar guld! och inget ont i det
min vilja ar mitt svard! och det kan alla se . . .
jag ger arbete t alla och om jag skulle do
D borjar havet svalla och on gr upp i rok!”

han dansade och skrattade och lekte med sitt svard
“nu hugger jag dig mitt itu! du dumma snalla varld!
vad ska ni gora utan mig och styrkan i min arm!?
utan mig s vore ni en potta full av sand . . . ”

D smog jag bort frn stranden i mnens silversken
jag smog frn rovarkungen och vinden tjot och ven jag hittade en bt och lade ut frn land
sakta drev jag ut frn rovarkungens strand

jag kande mig s frusen , s liten och s radd
jag langtade till ljuset , till varmen i min Badd
p havets svarta yta , under mnens sken
fanns ingen annan manniska s lngt jag kunde se

jag var den sista manniskan p detta tomma hav
dar rovarvinden ven over mnga sjomans grav
men nar jag var som ensammast och allt var dod och grt
hordes plasket av en ra . . . !
sg jag skymten av en annan bt . . . !