Vanner

vanner ( vanner )
lars winnerback

capo 2

G D7/F# Em C Em Dadd9

hm
nu sitter han och sjunger igen;
C
skamt ur sin skrattande dvala .
Em
du ber honom tystna igen ,
Dadd9
och lata handerna tala .

G hm D C
och han ler och farvandlas som pojkarna gar ,
G hm Dadd9
nar inget finns att teatra infar .

och han tror han ar faralskad igen .
det ar sa mycket i skallen .
men nar du sager : god natt kara van ,
star du pakladd i hallen .

och du gar och han krymper , som pojkar blir sma
nar dom ar nakna med kladerna pa .

G
far du
D/F#
sag mer an min fafangs gitarr .
Em
du slet av en drakt av en narr .
Dadd9
och lat mina bjallror fa falla .

som nu
nar teater kanns nagot befangt;
i gryning nar krogen har stangt
faller bjallror fran alla .

men markret faller bittert igen .
sa han skrattar med ljuset .
du grater i tystnad igen ,
med alla haxor i huset .

och han ringer och sager : det marker du ser
gar att stjarnorna marks lite mer .

sa , han sjunger sina sanger igen .
och du ler at hans iver .
och nar du sager : det ljusnar min van ,
sa sitter han redan och skriver :

ljuset blir starre nar natten tar form ,
och varmen blir mer vard i storm .

och du
tog del av min fafangs gitarr .
du skratta’ med enfaldens narr;
tva clowner som vrala’ i natten .
som nu
nar teater kanns mer relevant;
nar det enda ar markt som ar sant
farstar jag dom flyende skratten .